Åsa Ekman från Barnkonventionen

På den höga, vinröda stolen i det trånga kontoret sitter Åsa Ekman som jobbar med Barnkonventionen här i Kungsbacka. Detta reportage skall handla om kommunens arbete kring Barnkonventionen och vad det innebär. Vet barn och ungdomar var de skall vända sig när de känner sig diskriminerande? Är det tillräckligt mycket information som kommer fram till dem?

 

- Jag tror inte riktigt att ungdomar och barn i Kungsbacka vet om var de skall söka sig till när de på något sätt känner sig fel behandlade eller diskriminerade, säger Åsa Ekman. Hon berättar även att hon själv inte träffar barn och ungdomar speciellt mycket, det är inte till henne dessa personer skall vända sig till. I dagsläget finns det inte någon specifik person här i Kungsbacka som tar hand om sådana fall. I somras anställdes elva ungdomar här i kommunen och de fick i tre veckor jobba med barnkonventionen och ett av deras förslag var att det skall finnas en person, som barnombudsmannen eller en verksamhet som inriktar sig på just detta, att ta emot barn och ungdomar som blivit diskriminerade. Enligt Åsa själv var detta väldigt positivt, att ungdomarna lade fram ett sådant förslag. Dock tar det alltid tid innan ett förslag klubbas igenom, det måste diskuteras och behandlas flera gånger om.

 

När ett barn blir diskriminerat här i kommunen är det oftast skoledningen i den skolan som det handlar om i just det fallet, som tar hand om det.
- Det är däremot olika hur man går vidare med ett fall, varje skola har olika rutiner när det gäller sådant här, berättar Åsa Ekman.

 

Politikerna i kommunen ville ha en större kännedom kring vad ungdomar vill utveckla och ändra på i samhället. Därför startades projektet Barbro Betalar för några år sedan och detta är ett av några sätt som arbetas med artikel 12 som finns i Barnkonventionen. Denna artikel fokuserar på att alla barn och unga har rätt till att bli tagna på allvar och genom Barbro Betalar får de barn och ungdomar chansen till att få göra det. Åsa säger att det är ju de som är själva experterna i denna fråga och det är viktigt att de får sina röster hörda. Hon vänder sig om mot den gråa datorskärmen och kikar lite runt på en hemsida, för att styrka det som hon säger.

 

Åsa pratar även på ett entusiastiskt sätt om ett annat projekt som har med Barnkonventionen att göra, där barn och ungdomar själva fick göra små, korta filmer som tar upp detta ämne. Detta blev en nyttig erfarenhet för både henne själv och speciellt för dem som fick göra detta uppdrag. Man lärde sig väldigt mycket genom att prata om ett sådant ämne på det viset. Filmen visas som ett exempel för politiker på olika konferenser och möten och det har varit väldigt uppskattat bland många av dem, enligt henne. Det var även en workshop för ett tag sedan, berättar Åsa och säger bland annat att ungdomarna själva skulle rösta fram vilken artikel som man skulle fokusera extra mycket på och slutligen var det artikel 9 som röstades fram av dem.

 

Foto: Julia Andersson

 

Några av er har förmodligen fått upp ögonen för ett fall som väckte uppmärksamhet under våren 2010, där en pojke på förskolan blev utsatt för mobbning och ingen av förskolelärarna reagerade tillräckligt mycket på detta. Föräldrarna anmälde detta fall till rektorn på förskolan, personalen och även skolchefen. Sättet fallet sköttes och togs hand om på kritiserades enormt av Skolinspektionen och detta är inte sällsynt i Kungsbacka.
- Om vi går utifrån LUPP-undersökningen som vi genomförde på elever som går i åttan på grundskolan och de som går i tvåan på gymnasiet, så kan vi i den se att cirka 13 % av alla åttor som deltog i undersökningen har under det senaste halvåret blivit utsatta för någon form av mobbning eller utfrysning. På samma fråga svarade cirka 8 % av alla som går i tvåan på gymnasiet att de hade blivit det, berättar Åsa Ekman och kollar genom enkäten.
Detta innebär, enligt en undersökning som organisationen Friends genomfört, att kommunen ligger på genomsnittet gällande detta. Ekman säger att mestadels är det skolorna själva som griper in när en elev på den skolan blivit utsatt för mobbning eller utfrysning. Dock händer det att Skolinspektionen eller som i vissa enskilda fall, socialtjänsten tar hand om det på något vis. Detta arbetar man mycket mot och i flera skolor runt om i kommunen har man olika typer av verksamheter som strävar mot att mobbning inte ska förekomma överhuvudtaget. Kamratstödjare är någonting många skolor snappat upp på, det innebär oftast att en grupp elever i skolan tar extra hänsyn till de som är utsatta och tar en viss ansvar för att tala om de i skoledningen att det förekommer mobbning på den skolan det gäller. En annan skola har någonting som kallas för Antikräkningsteam som arbetar mot just mobbning och i princip alla grundskolor och gymnasieskolor i Kungsbacka går utifrån någon av dessa punkter.

 

Eftersom Åsa Ekman inte själv träffar dessa barn och ungdomar så tar hon inte heller hand om olika typer av fall där misshandel och även sexuella övergrepp sker. Däremot utbildar hon personal runt om på olika skolor och politiker om barnkonventionen, vad man behöver arbeta med och vilka sätt man kan göra det på.

 

För att summera det hela vill barn och ungdomar i Kungsbacka ha en konkret, specifik person som de lätt kan vända sig till när de känner sig diskriminerade. - Detta är ett bra sätt att lyfta fram den här frågan på. Dock finns det personer som jobbar extra mycket med t.ex. utsatta barn och ensamkommande, asylsökande barn men det är alltså inte jag som tar hand om den delen, säger Åsa Ekman och intervjun avslutas.

 

Text: Frida Oxelmark och Julia Andersson