Påverka Kungsbacka

En av dessa sommarjobbare är Petter Åkerlund. Vi träffade honom på biblioteket i Kungsbacka för en intervju. Det är en lång, smal kille med mörk mössa som möter oss i entrén, han ser sig sökande runt i lokalen och våra blickar möts. Vi hälsar artigt och väljer ett bord i de lite lugnare delarna av biblioteket. När vi förbereder oss för att börja tar Petter upp en rubiks kub ut väskan som han börjar leka med. På mindre än två minuter är den klar. Han skrattar lite och säger att han gillar kuber. Hans rekord är att lösa den på 48 sekunder.

Petter Åkerlund är 17 år och bor i Kullavik. Han är en av de få ungdomar i Kungsbacka som tycker det är viktigt att engagera sig i politik och att kunna påverka. Men att jobba med det var inte självklart. ”Helt ärligt sökte jag jobbet för att jag inte ville rensa ogräs”, skrattar han ”Så hittade jag jobbet som feriearbetare på Kungsbackas hemsida och tänkte ”Vad kul, jag ansöker!”. Kommunen sökte tio feriearbetare men i slutändan var det elva stycken som fick jobbet. ”Cheferna kunde inte bestämma sig för bara tio” säger han medan han för andra gången löser rubikskuben. Jobbet pågick under tre veckor och deras arbetsuppgift var att analysera och hitta lösningar på de problem ungdomar har i Kungsbacka idag, och till slut komma fram med förbättringsförslag. Allt för ungdomarna i Kungsbacka. ”Det är 3 veckor då man ska prata, diskutera, lyssna, lära dig saker. Det är som en skola fast du lär dig mer intressanta saker och du känner verkligen att du gör någonting viktigt. Det fanns en bra känsla av att man faktiskt höll på att förändra någonting. Bara den känslan gör att det blir kul”, ler Petter.

Om något blir av med förslagen vet de inte än. ”Det tar ju tid, det är inga förslag som har fått chansen att komma långt än. Men med tanke på att varenda nämnd vi har presenterat förslagen för är jättepositiva hela tiden och bara vill få igenom det direkt så kommer någonting att hända med förslagen, på ett eller annat sätt. Men än så länge har det inte blivit någonting med tanke på att det tar lång tid.” säger Petter och ler. På frågan om han tyckte att det var ett roligt jobb finns det ingen tvekan alls i hans röst. ”Det var skitkul, verkligen jätteroligt! Det roligaste är nu när vi gör presentationerna och när folk visar att de tycker att man är duktig. De visar verkligen sin uppskattning, de kunde bara spontant ropa ut ”wow” under en föreläsning! Det är så härligt att de verkligen tycker att det är bra. På något föredrag var det någon som kom fram och skakade hand efteråt och sa att de tyckte att det var grymt och det kändes jättebra att de tycker att vi, som ungdomar, har bra förslag”, fortsätter Petter.

Idag är Petter engagerad i många andra politiska sammanhang som Barbro Betalar och HBTQ-gruppen (Homo- bi- trans – queerpersoner). Den senare ska nu uppmärksammas i en festival framöver. ”Vi ska anordna en festival med den gruppen i början av maj. Den ska vara i Kungsbacka. Vi gör en festival med musik osv. Det är viktigt för mig är att det inte blir en vanlig HBTQ-festival, det finns redan i Göteborg, Pridefestivalen. Den här festivalen ska inte bara vara inriktad på HBTQ utan på jämställdhet i allmänhet. Budskapet att det inte spelar någon roll vart du kommer ifrån, hur du pratar, vilken sexuell läggning du har, bara att du är en människa”. Petter tycker att ungdomar i Kungsbacka är dåliga på att engagera sig. Han tror att det är för att de känner att de inte har tid och att de inte är nog intresserade. Men han tror också att många inte vet hur man kan påverka. ”Det var något som vi upptäckte i LUPP-undersökningen, att det är väldigt få som tror att de faktiskt kan förändra någonting”, förklara Petter. Men han tycker inte att det är kommunens fel utan att det snarare ligger på ungdomarna. ”Kommunen är bra på att nå ut tycker jag, det är ungdomarna som inte tar till sig någonting. Det är faktiskt en utav våra frågor, hur vi ska nå ut till ungdomar. Marknadsföring är ett svårt ämne, det finns för mycket och folk bryr sig inte tillräckligt mycket. Kommunen försöker nå ut gång på gång på gång men det är svårt. Över huvud taget så tror jag inte att ungdomar är engagerade, för att de orkar inte helt enkelt”, säger han och rycker lite på axlarna.

Att Petter är med i HBTQ-gruppen är inga konstigheter. Hans hjärtefrågor handlar om jämställdhet, rättigheter och om människor. ”Under jobbet fick vi reda på mycket statistik, som att 50% av alla ungdomar tycker att skolan inte reagerar när en lärare kränker en elev”, Petter skakar på huvudet. ”Och att stressnivån hos ungdomar ligger 20% över rikssnittet i Kungsbacka. När vi först såg den här statistiken blev vi väldigt upprörda, vi satt och skrek ut ”Kolla på det här!”. Man blev lite chockad och för första gången förstod man att man faktiskt behöver förändra kommunen. Jag har alltid tänkt att Kungsbacka är en bra kommun, så när jag först kom till elektronen så visste jag inte vad jag skulle säga, jag trodde inte att det behövdes förändras. Sedan när jag läste statistiken så förstod jag att det uppenbarligen inte är så bra som man tror”, säger han med en bekymrad min.

Petter Åkerlund.

Foto: Emma Grann

Hon förklarar syftet med kommunutvecklarnas arbete att komma fram med en handlingsplan som de arbetat fram utifrån lupp-undersökningen. De skulle hitta möjligheten att förändra de problem som finns i Kungsbacka bland ungdomar och Klara tycker att de klarade sitt arbete mycket bra. ”Vi kom fram med väldigt bra förslag, och de allra flesta var gratis och det fanns involverat samarbete mellan olika myndigheter och ungdomarna” säger hon med ett leende på läpparna.

”Den första veckan hade vi föreläsningar om genus och om hur kommunen är uppbyggd. Sedan de två sista veckorna försökte vi hitta möjligheter att förändra de här sakerna” berättar Klara.

Klara beskriver jobbet som väldigt lärorikt och roligt. ”Alla jobbade tillsammans, vi hjälptes åt och det var en jättebra stämning i gruppen. Just för att det var en sån härlig grupp blev det genast roligare att jobba, man kände verkligen att man hade gjort något produktivt och hjälpte andra på något sätt”, berättar hon. ”Det kändes viktigt”. Klara lutar sig framåt och harklar sig lågt innan hon fortsätter. ”Vi var på studieresa till Uddevalla där de höll på med ett liknande projekt och där hade lottat ut platserna för de som skulle jobba och jag tycker inte att deras resultat var alls lika bra, de verkade inte ta det lika seriöst som vi”. Klara lutar sig tillbaka i stolen igen och lägger händerna i knät. ”Nu ska jag inte säga att vi var bäst men vi brann verkligen för det här och det märkte man att de inte gjorde”, fortsätter hon. Precis som Petter berättat blev Klara också upprörd över saker de fick lära sig. ”Det som upprörde mig mest var att lärarna inte brydde sig om någon elev blev kränkt. De handlade inte när de fick reda på det. Det är sådant som inte får ske”, säger Klara bestämt och fortsätter, ”eftersom att jag är involverad i en ungdomsgrupp mot rasism så var frågan om smygrasism viktig för mig, det förekommer alldeles för mycket hat och kränkningar beroende på vilket kön, etnicitet eller religion man har”, säger hon och tystnar.

Precis som Petter tycker Klara Gattbro också att ungdomar i Kungsbacka inte är bra på att engagera sig i politiska frågor. ”Jag tror att väldigt många inte vet att de kan påverka. De känner kanske att det inte är någon idé att göra något eftersom att ingen kommer att lyssna på dem. Det var så jag kände innan jag fick höra talas om Barbro Betalar, men allt kan ju egentligen motverkas med hjälp av utbildning. Får ungdomar lära sig att det finns ett bra forum för dem här i Kungsbacka så tror jag att de kommer att vilja engagera sig mer”, säger hon. ”Politikerna säger ju att ´Vi har gjort allt vi kan´ men jag tror inte riktigt att de vet var ungdomarna rör sig eller hur de bäst blir kontaktade om saker, event eller liknande. Jag tror att det kan vara en anledning till att ungdomar inte vet att de kan påverka. Barn och ungdomar går ju liksom inte till stadshuset”. Klara skrattar till men blir genast seriös igen och tittar ner i marken. ”Jag tror att vi måste bli bättre från båda håll, både vi ungdomar och politikerna”, säger hon sedan.

Klara Gattbro.

Foto: Emma Grann

När vi frågar Klara om hon tyckte att hon och de andra feriearbetarna lyckades påverka så lyser hon genast upp. ”Ja verkligen! Och när vi presenterade det här för samrådsgruppen så fick vi så otroligt bra gensvar”, säger hon glatt. Hon lutar sig framåt igen och fortsätter ”Jag vill rekommendera det här jobbet till alla som känner att de kan göra något, att man vill påverka kommunen. Bara man brinner för det så går det andra ganska lätt. Jag lärde mig så mycket också, hur man arbetar för att få fram någonting ganska stort, hur man kan lägga fram sina förslag på ett seriöst sätt och professionellt sätt”. Hon tar en kort paus, tittar på oss och säger glatt ”Jag skulle definitivt kunna tänka mig att göra det igen nästa år!”.

Petter känner att också att han påverkade och att han gjorde något nyttigt genom sommarjobbet men han skulle inte välja samma sommarjobb nästa sommar. ”Jag tänker att det inte är bra att ha samma person två år i rad. Jag vet inte vad jag ska göra nästa år men det här jobbet ser bra ut på CV, så jag gissar att jag kommer att kunna få ett bra jobb ändå". När vi frågar Petter och Klara vad de vill jobba med ”när de blir stora” är militär drömjobbet för Petter, men han pratar också om att bli politiker. ”Jag tror att jag har blivit ganska bra på att både hantera intervjuer och media, och även att debattera och använda rätt ord. Det lärde vi oss. Det är bra att få lära sig att hantera den sortens av stress och press”. Klara tänker i andra banor. ”Förhoppningsvis kommer jag studera mänskliga rättigheter och hjälpa till i något u-land. Om det inte blir teater då!”, skrattar Klara.

Text: Mathilda Simmergren & Emma Grann